My Step Sisters

Igår kom Mathias hem tidigare från skolan och tog hand om barnen, så att jag kunde åka in till stan för att få njuta av min födelsedagspresent som jag fick av honom: frisörbesök med massage. Det var så härligt! Det kändes verkligen superlyxigt att få göra något sådant bara sådär. När jag sedan kom hem vid 19-tiden hade han dessutom lagat hemmagjorda hamburgare på älgfärs. Helt fantastiskt gott!

...ja, vad?

Idag när vi var ute och lekte var vi i en liten nedförsbacke och barnen rullade nerför. Jätteroligt, men så ville de att jag också skulle göra det. Självklart gjorde jag det. Lade mig ner på backen, rullade nerför med en väldig fart och blev hyfsat yr. Reste mig upp och försökte klarna till i huvudet och synen, tittar upp mot backen där knoddarna står och råkar se något tillplattat där jag precis rullat fram. Jodå, mycket riktigt, en dagsfärsk hundbajskorv!

Skratta ni, det bjuder jag på! Nu kan jag också skratta, men när jag precis gjort det ville jag nog mest spy;o)

Jag har länge drömt om att någon gång äga ett eget hus. Ett alldeles eget som man kan inreda som man själv vill ha det. Ja, ni vet ju vilken drömmare jag kan vara...

Att jag är en Hemnet-junkie är väl ingen direkt hemlighet, så ni kan ju tänka er alla hem jag ser som man skulle kunna ändra om till den stil man själv vill ha - i fantasin. Jo, numera är jag faktiskt medveten om att det är en fantasi. Efter att de ändrade om kontantinsatsen vid lån från 10% till 15%, så förändrades ju möjligheterna ganska drastiskt. Om det var en fantasi med eget hus vid 10%, så är det numera en lyxfantasi. Jag har ändå tänkt att vi nog åtminstone kommer att kunna äga vår egen lägenhet så småningom, men efter att de höjde procentsatsen så blir det nog till att vänta med det ett tag. Ett låååångt tag.

Vi bor bra nu, men det är en ganska dyr lägenhet och det svider lite att veta att av den här hyressumman betalar vi inte en enda krona "till oss själva". Med det menar jag, att oavsett hur många kronor i månaden vi betalar så blir den här lägenheten inte mera "vår" för det.

Nästan alla vi umgås med bor minst 30 min bort med spårvagn, så det är ju inte direkt några spontanvisiter man hinner med. Därför skulle vi vilja bo lite mer centralt (och gärna nära Slottsskogen...;o)), men dels är det ju hopplöst att få ett förstahandskontrakt centralt och dels är det så att om vi ska bo någorlunda bra så får vi betala minst lika mycket som här för en hälften så stor lägenhet. Skulle vi dessutom vilja försöka hålla kostnaderna nere för att kunna spara till ett eget boende skulle vi kanske få fundera på att bo i en etta igen - men då skulle jag inte kunna jobba med det jag gör nu och om jag kanske inte ens skulle få något annat jobb skulle vi ändå inte kunna spara pengar till en egen lägenhet...så alltså får vi bo här ett tag till.

Missförstå mig rätt, det är jättebra här, men när vi är utan bil skulle det vara skönt att bo lite mer centralt och det är inte läge för någon bil nu. En bil skulle verkligen vara en lyxutgift för oss, för är det något vi har goda möjligheter att göra så är det att åka kollektivt. Jag älskar verkligen den här lägenheten och känner mig så hemma här, men ibland känner jag mig så långt ifrån och nästan utanför. Den känslan ogillar jag. I natt kom jag dock fram till något sorts accepterande. Vi har det oförskämt bra i förhållande till så otroligt många människor och vi skulle ha kunnat bo bra mycket sämre. Min önskan att äga ett eget hem kan verkligen vänta och vem vet, någon gång kanske vi t o m skulle kunna få en visning på en hyreslägenhet vi sökt via Boplats.se - även om det känns som om chanserna för det är långt mindre än att t ex vinna storvinsten på Triss ;o)


Over and out from shallow Ego-Lilian!

Natten mot måndagen så blev J riktigt förkyld, med en otäck hosta, konstant rinnande näsa och feber. Det var längesedan han var så här tussig och så här länge. Han har haft feber sedan dess, men idag var den så pass mycket lägre att jag tror att vi törs hoppas på att han är feberfri imorgon. Han hostar avsevärt mycket mindre också, vilket är skönt eftersom han nästintill kräktes då det var som värst. Antagligen är det RS-virus, så det är skönt att han är så pass stor som han är så man slipper oroa sig för läskigheter.  

Idag ville J gå ut. Väldigt gärna ville han gå ut. Han blev så ledsen när jag sa att han fick leka inne nu när han är sjuk. Jag förstår honom. Jag har passat på att gå en liten promenad varje dag eller kväll då Mathias varit hemma och utan de promenaderna hade jag nog klättrat på väggarna vid det här laget. Förhoppningsvis är J feberfri imorgon, så kanske vi kan ta en liten luftpaus utomhus i af. 

Till veckan hoppas jag att alla barn är friska igen, så att vi kan ta nya tag och få igång rutinerna igen.

Annars då... Jo, jag har en ny last. Det är ett kaffe som är smaksatt med choklad och som är helt underbart gott - både doft och arom. Jag kan verkligen rekommendera det! Ikväll intogs årets första semla, hembakt, tillsammans med denna underbara dryck framför 'På spåret', som för övrigt är minst lika bra som det var tidigare (nu då jag, som har svårt för förändringar som jag inte har bestämt själv, har hämtat mig från chocken att det inte är Oldsberg som är programledare längre).

Nu ska jag kolla SVT play om de kanske har ngt Morden i Midsomer som jag kan titta på... Kram på er!

P.S Julian har lärt sig säga R nu :o) D.S

Nu fick jag lite tid över att berätta om vår tripp till Paris så då passar jag på. Det tog lite tid att ladda upp bilderna...;o)

Vi hade en jättehärlig helg - när vi väl kom iväg ska väl tilläggas. Vi fick nämligen vänta ute på Säve i rätt många timmar. Vi skulle ju ha haft en hel fredagseftermiddag i Paris också, men vi kom dit först vi 21-tiden på kvällen, men det är väl sånt man får räkna med helt enkelt om man åker med Ryan Air. Det var inget problem med vädret eller så, utan de var tvungna att hämta in ett nytt flyplan. Själva flygresan gick jättebra och Julian tyckte att det var både spännande och roligt, så han var nöjd båda turerna som tur var.

Hotellet vi bodde på låg bra till, med gångavstånd till både centrum och Montmartre. Hotellet var det väl inget större fel på, förutom att rummet hade heltäckningsmatta och englasfönster. Jag ogillar heltäckningsmattor måste jag säga och bara tanken på en sådan i ett hotellrum gör att jag får allergiska utslag. Englasfönster gjorde att det var kallt i vårt rum, tyckte jag, men en annan resenär sa att vi ju kunde vara glada att det ändå var så pass varmt när vi var där (ca 15-16 + på lördagen t ex) för att det tydligen brukar kunna vara mycket kallare - och naturligtvis inomhus också då. Badrummet var nog rätt nykaklat, så om det hade varit varmare där hade det nog känts bättre - om man som jag är den gnälliga typen.

Vi åt inga smalfrukostar direkt, utan det var croissanter, bröd, bullar, ostar, marmelader, sylter, chokladflingor etc., så det kändes ju lite som en chock att komma hem sedan ;o)

Vi gick naturligtvis till underbara Louvren. Helt otroligt stort och det fanns ju inte en chans att vi skulle hinna igenom allt tyvärr, så jag måste nog dit igen. Mycket fint att se och verkligen en häftig upplevelse! Själva byggnaden (byggnaderna) i sig är helt magnifik och roligt att se kända verk som man vet är målade för så längesedan.





Något som alltid är roligt med att åka utomlands är ju möjligheten att prova ett annat kök än det svenska. Både jag och Mathias prövade Escargots (sniglar för den som inte kan se vad det är) och det var väldigt gott! Det var kanske mest kryddningen som bidrog till det, men konsistensen gjorde nog sitt också. Sedan åt Mathias Coq au Vin och jag åt Canard Confit. Mycket gott! Julian fick kyckling med pompa och det var han nöjd med, särskilt som han fick ketchup till för första gången. Inga prickar fick han heller.


På restaurangen tyckte servitörerna att Julian var så duktig och vi hade ju läst i vår reseguidebok att fransmän inte gillar "l'enfants terribles", så det var ju tur - eller om det var deras smarta trick att få högre dricks;o)

När vi skulle till Eiffeltornet så regnade det som tusan och man fick inte gå upp för det var avstängt, men det var häftigt och snyggt att se i alla fall! Väldigt coolt med belysningen i mörkret - och STORT!!!


I Montmartre ligger Sacre Coeur, så dit gick vi också. Vacker byggnad och långa trappor;o) Julian tyckte att det var toppen, medan vi som hade vagnen att dra på kanske tyckte att det var lite mindre toppen. I anslutning till området låg det en liten lekplats där det även fanns en karusell, så lyckan var gjord. Mathias ser ju lika nöjd ut han, så det var nog en höjdare.




Montmartre är en vacker och mysig stadsdel med många mysiga caféer och en hel del restauranger, samt turistfällor. Vi hittade ett mysigt café där vi valde att sätta oss ute, så vi kunde njuta av det vackra vädret.





Moulin Rouge är ju välkänt, så det fick komma med på bild förstås;o)

Vi var upp i Triumfbågen på taket och där kan man snacka om utsikt! Jag blev inte så sugen på att titta rakt ner, men att titta ut över staden var helt ok!:o) Tyvärr kunde jag inte föra över någon bild på själva bågen, men utsikten kan ni ju se i alla fall...




Vi gick mycket när vi var i Paris och åkte också mycket tunnelbana, men man är väldigt bortskämd i Sverige med att så mycket är handikapp/barnvagnsanpassat. I Paris kunde det på sin höjd finnas en rulltrappa ner på vissa ställen, men det var mycket sällsynt. Fransmännen var dock mycket hjälpsamma och om jag eller Mathias inte direkt tog tag i vagnen för att hjälpas åt kom det direkt någon och bar utan att ens fråga om man behövde hjälp. 


När vi gick längs Champs Elysées var jag för första gången in i en riktig Louis Vutton-butik. Det var faktiskt ganska häftigt! Jag har aldrig känt ett behov av en sådan väska, men när jag var där inne dök det upp en spännande och främmande känsla att jag kanske ville ha en sådan väska någon gång. Jag blev nästan lite lycklig av att vara där inne. Sedan när vi kom ut på gatan och jag såg kvinnor och män som tiggde, så försvann den förstås...

Det man hört om att fransmän inte vill prata engelska upplevde vi bara en gång, då vi fick ett mycket kort och bestämt "NO!" som svar på frågan. Annars var de väldigt tillmötesgående, hjälpsamma och trevliga i Paris!:o)

Jag åker gärna dit igen och kan rekommendera er andra att åka dit. Jag vill nog åka på våren eller sommaren nästa gång, så att jag slipper fundera på varför de har englasfönster...;o)

I alla fall här hos oss i Göteborg;o)

Idag var alla äntligen friska, så vi träffades föräldrar, barn och lussekatter. Vi satt samlade på köksgolvet och sjöng tillsammans. Riktigt mysigt var det, även om det var lite protester här och där från början, men i slutänden så funkade det! :o) Jag tror också att vi allihopa uppskattade att vi fick träffa varandra under lite lugnare omständigheter än bara kort ute i hallen då någon är på språng. Jag uppskattade också att M var hemma och i princip fixade allt med fikat och disken :o)

Nu är det bara en arbetsdag kvar (eller om det är två?) och sedan är den glada julen här här här. Ikväll griljerade jag skinkan, eller egentligen borde jag säga J eftersom han gjorde mestadelen. Det visade sig vara en mycket barnvänlig syssla, vilket jag inte hade trott innan. I alla fall så blev jag lite besviken då det inte luktade sådär gott som jag minns det. Vi gjorde ägg- och senapsblandningen och strödde ströbröd över, in i ugnen  och sen ska det ju börja lukta gott efter en liten stund ...det gjorde det inte. Vad var felet?

Kram på deck!:o)

Tänk att man kan längta så mycket efter någon som går på samma toalett som jag gör - inte när jag är vaken, äter vid samma bord som jag gör - bara inte samtidigt, sover i samma säng som man själv gör - efter att jag somnat. Undrar om det här är som att leva med ett spöke. Man vet att det finns där, men man kan inte se det.

Oj, vad det är till att få det att låta hemskt, jag vet ...men just nu längtar jag förfärligt mycket efter min man, trots att han sover hemma varje natt. Vi har inte hunnit prata med varandra sedan i söndagsförmiddag och det känns som en evighet sedan...

Det var bara det jag var tvungen att få ur mig.

Jag ligger här på soffan under täcket och bara tar det lugnt. Känner mig tussig och väntar på att det ska gå över. Idag har jag, som bonus kanske, mått tok-illa men har som tur är inte kastat upp ngt...

M åkte på skolan efter 13 någon gång och han blir nog där ett tag till. De är ju som på sluttampen nu igen, så då är man gräsänka på kvällarna. Mysigt att ha J som sällskap i alla fall, men nu ska han egentligen sova. Han ligger ner i sin säng och har faktiskt legat ner ett bra tag nu, så det går ju åt rätt håll. Han sjunger dock fortfarande, så han kanske inte kommer att somna riktigt än dock... ;o) Han har varit så snäll och go´idag, nästan så man kan fundera på om han förstår att jag inte orkat med bråk idag:o)

Vi skulle egentligen ha Lucia-firande imorgon, men jag har skjutit upp det till onsdag, så hoppas jag att alla kommer att vara friska då. Vi har övat in fyra sånger som de (barnen) kan bra :o) Jag räknar med att de kanske inte kommer att vilja stå upp framför föräldrarna och sjunga, men då får de sitta med dem istället och så sjunger vi alla tillsammans.

Jag hittade en liten burk med pepparkakor som jag nu gömt undan, så att vi inte ska hinna äta upp dem innan det är dags. Jag känner inte att jag ids göra en ny deg innan dess ;o)

...och skriver ett inlägg istället för att vika ihop datorn ;o)

Har hunnit med rätt mycket idag om jag får säga det själv, för attans vad det känns som att det ryms mycket på en dag bara för att jag stoppat in lite pluggning på kvällstid. Nu börjar jag dock få ångest över att jag varit en sådan idiot som förträngt själva tentan och inte börjat plugga tidigare. Jag känner nämligen när jag läser att det kommer tillbaka ganska snabbt, men paniken ligger i att jag inte kommer hinna igenom all litteratur...:S Jo, jag vet att det kommer fler tentor, men nästa gång är typ ända bort i mars och då är risken stor att förträngningsmekanismen sätter in igen... Fast nu ska vi vara positiva, för underverk har hänt tidigare. Kanske som genom ett under kommer jag att få orden att komma till mig som genom ett mirakel ...eller ngt sådant ;o)

I morse fick J ett vansinnesutbrott och kastade upp sin yoghurttallrik (ja, den var full) i luften så att det blev spraylackerat i köket. Jag blev jätteglad och sa att han skulle få högre månadspeng, vara uppe hur länge han ville, samt gå ut och leka naken så mycket han bara kan i fortsättningen (han har kommit in i en period då han inte vill klä på sig ens när vi ska ut). Nej! Det sa jag naturligtvis inte, utan blev faktiskt ordentligt arg på riktigt den här gången. Jag fick behärska mig aningens, för att inte använda alla fula ord jag kan när jag skrek rakt ut att:"MEN VAD ÄR DET DU GÖÖÖÖR???!!!" Han tittade på mig och skrek ett urgrundsvrål:"AAAAAAAHHHH" tillbaka mot mig, samtidigt som han spände sig som en pilbåge. Han har inget humör den här lilla pojken...^^

Vad var orsaken till utbrottet? Jo, han hade fått mese i sin yoghurt när han ville det. Tyvärr hann han äta upp den innan jag rört ut den, eftersom han tydligen inte trodde på när jag sa att det inte blev mer mese än det han fick. Han ville naturligtvis ha mer och jag höll fast vid det jag sagt. Det räckte tydligen denna morgon.

Tänk att känslan av att ha sovmorgon kan få mig på så bra humör som det tydligen gör! Jag känner mig lycklig direkt jag kliver upp. Jag ogillar starkt att kliva upp tidigt på morgonarna (och då vet jag att jag inte ska klaga i jämförelse med er andra), så mycket att jag nästan blir förbannad på riktigt då klockan ringer. Samtidigt är jag otroligt glad och lättad över att slippa rusa iväg på morgonen och behöva riva upp Julian ur sängen, för jag vet ju hur sur han också är om man väcker honom (kan väl aldrig vara så att han ärvt min och Mathias morgontrötthet???;o)). Dessutom hur sen jag skulle vara varje dag. Jag skulle vilja ha ett jobb där man inte börjar före 9 iaf, men jag undrar hur man ska övertyga skolstyrelsen att det bästa vore att skolan var mellan 9-14 på dagarna istället för 8-16???;o)

Skämt åsido, idag har jag i af haft sovmorgon skönt nog och ska snart kliva upp och äta frukost. Om ett tag kommer våra Lönnhultare och hälsar på, så det ska bli roligt!:o) Det var ett tag sedan sist, men avstånd och tid är en svår kombination som vi alla vet.

Imorgon kommer Göteborgsfamiljen och då ska vi ha pysseldag/kväll:o) Förra helgen drog jag upp julgardinerna, men känner att jag borde gjort det redan i början av november istället (som jag gjorde ifjol). Att sätta upp ljusstakar och julgardiner gör att tråkmånaden november blir lite roligare tycker jag. Sen vill ju jag ta ner allting efter nyår, så att det blir ljust och "nytt", så jag kan ju alltid hitta sätt att rättfärdiga det tidiga gardinuppsättandet ;o)

Bara en månad kvar känns jättepositivt tycker jag!:o) Dessutom är vi uppbokade typ både lördagar och söndagar under hela december mest, så det lär nog gå snabbt. Saknar er också!

Nej, nu knorrar magen att den vill ha frukost... Bamsekramar!

Klicka på länken nedan så får ni se Julie och Emmas framträdande:o) Tyvärr var det inte hela...

http://www.youtube.com/watch?v=AH7bJoSLTf0

Jag blir fortfarande lika rörd varje gång jag ser/hör dem (de syns ju bara när ngn tar kort och det blixtrar...) och det är några ggr per dag, för Julian vill titta på dem OFTA!:o)

Ja, man kan ju lugnt säga att jag inte passar in under benämningen shoppaholic. Eller, iaf inte när jag verkligen ska ha ngt.

Ikväll åkte jag in på stan efter att jag jobbat klart och Mathias & Co kom från skolan. Tyvärr gick jag in på Desigual det första jag gjorde. Där hittade jag nämligen en klänning som föll mig i smaken. Inte riktigt lika mycket då jag tittade på prislappen och den kostade drygt 2200:-. Det kändes inte riktigt som rätt läge för det nu, så jag gick på andra affärer. Hittade ingen riktigt lika snygg eller cool, så till sist drog jag hem tre klänningar som jag inte är så nöjd med. Ska visa dem för Mathias imorgon och de två som inte passar får åka tillbaka. Just nu spelar det inte så stor roll hur de ser ut, för jag är glad att jag ska få åka upp och träffa er på en fantastisk bröllopsfest!:oD

Tjockokoooooooooooo!!!:oD

I somras när Fredrik fyllde år och vi klädde ut oss till Kizz blev ju Julian rädd när vi kommit halvvägs in i videon. Efter det så har han pratat mycket om att han "hövä inte titta Kizz" (behöver inte titta på Kizz) och även pratat om folk som har klätt ut sig, så nu tänkte vi att det var dags att ändra på det. Vi satt framför hallspegeln och så fick han titta på samtidigt som han först blev målad och sedan vi båda. Nu tyckte han att det var jätteQL och inte alls läskigt, så jag tänkte att om man börjar lite smått så kan man ju kanske trappa upp det sedan till lite mera Kizz-liknande grejer ;o)

Bläääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääh!!!!!!!!!!!!!!!

Ja, så känner jag idag! Jag vaknade och var på ett strålande humör, men jag vet inte riktigt vad som hände sedan. Efter att ha varit uppe i ca 2h vände det och nu känner jag mig bara uttråkad, less och deppig. Jag har ju hormonsvängningsvecka fortfarande, så det har säkert ngt med saken att göra, för annars är jag bra mycket surare och mer bortskämd än vad jag själv har trott...? Jag tyckte att det verkade vara en skön och härlig dag för att ta en promenad med familjen in till stan och ringa på några kompisar för en fika i Haga, men då sa Mathias att han behövde plugga och det behöver ju egentligen jag också, så det blev inget av det. Sen kom jag precis på att det dessutom är sista dagen för bokmässan och att jag inte varit på den heller...och så började jag tycka synd om mig själv för att jag haft så ont i huvudet i veckan att jag inte kunde gå på afterworken i onsdags och inte på Sofias födelsedagsmiddag i torsdags. Det är inte ofta som jag har en vecka med flera "vuxen"-grejer inplanerade, så naturligtvis blev jag lite besviken och tyckte synd om mig själv.

Egentligen är det inte synd om mig, för om jag bara kunde sparka mig själv i arslet så skulle jag kunna åka iväg till Bokmässan nu, eller varför inte promenera in till stan och ta en fika... Dessutom så var vi på den årliga marknaden utanför Kungsbacka igår, som Rigor (Lenas orienteringsklubb) anordnar. Jag fyndade ett gammalt TP, ett Geni 2000 och två barnspel för sammanlagt 20:-, så jag borde ju vara jädrigt nöjd istället!;o)

Men nu är jag inte det! Jag saknar er! Dessutom hade jag gärna viljat vara med på den där 50-talsfesten på Medis igår! Så jag hoppas att alla ni som kunde vara med var där!;o)

Att gråta är ju faktiskt ganska viktigt, få lätta på trycket och kunna andas lite lättare igen. Eller? Oftast brukar jag nog känna så, att det är skönt att få lätta på trycket, men ibland när jag tittar på något program som jag "råkar" komma in på och knappt hinner förstå vad det handlar om innan tårarna börjar trilla, så kan jag nästan få en sorts ångest. Det känns som att det svider i ögonen, hjärnan, bröstet, magen och hela kroppen när man ska höra om vilka tragiska händelser människor är med om. Ja, jag vet att jag är stor nog att byta kanal, men man vill ju se dem le i slutet...

Idag har min helg som gräsänka börjat, så om jag vill titta på dramafilmer och gråta "förvarnade" tårar är det ju ett bra läge. M följde med sina herrar på herrmiddag med övernattning i en stuga som en av "herrarna" har idag och imorgon kväll, lördag och söndag så ska han på Magic convent här i Gbg. Det blir säkert roligt!:o) Jag och J kan roa oss med en tur till Slottsskogen nu i helgen och kanske lite fotbollssparkande ner mot Kviberg - och en tur för att spana in hur det går för papsen.

Nej, nu glömde jag bort vad det mer var jag skulle skriva...:oO Kram så länge!

Det är en meningsrad ur Julians favoritbok, som är skriven av Emma Adbåge och hur charmig som helst. Man ligger där och drar på smilbanden varje gång man läser ur den!:o)

Dumma gamla blogg skulle jag vilja skriva, för nu är det tredje gången som jag försöker skriva ett inlägg under tre dagar och jag hoppas verkligen att det ska gå att spara idag!#€%&*#€# Tidigare när jag tryckt på spara-knappen så har det bara kommit till "404 server not found" och när jag då försökt backa, så har jag kommit till en annan liknande sida:o(

Jag testar att posta så länge och om det funkar skriver jag mera...

Kram!

...tror jag i af att det blir.

Nu är vi hemma igen och det känns bra!:o) Det är konstigt hur man funkar. Först när vi kommer upp så tycker jag att det är jättemysigt att vara uppe och vi hinner tyvärr aldrig med allt som jag så gärna skulle vilja (hälsa på Marianne kusin, åka till Ålåsen, Norderåsen, etc.), men sen när det börjar bli dags att åka hem igen så känns det jättebra det med.

Jag tänkte lägga ut lite bilder från er vistelse här nere, samt vår Jämtlandsvisit, men jag hinner inte riktigt nu.

Idag började jag jobba igen och det började över förväntan!:o) Båda killarna agerade ungefär som om de inte varit borta i fyra veckor, vilket jag förundrades över, men det kan väl fortfarande komma bakslag antar jag. Idag var väldigt bra i af!:o)

Kram på er och grattis en dag i efterskott, Marika!:o)

Efter att ha haft hur fint som helst med gräsmattor som luktar hö, så kom det äntligen lite välbehövligt regn. Till helgen ska det ju dessutom bli tropisk värme säger SMHI, så det var nog tur att det kom lite regn idag så vi slipper skogsbränder häromkring. Några myggor har vi inte sett till här i lägenheten och inte heller på stan. I skogen har vi faktiskt sett några. Inga myggbett ännu dock.

Julian har ju varit tussig och äter nu pencillin mot öroninflammation, men var pigg igår så vi åkte till Slottsskogen med Göteborgsfamiljen efter lunchen. Det var strålande fint väder och varmt och skönt! Vi hade knytis-picknick och bara njöt av hur härligt det var. Vi åt så mycket gott!!!:o) Kött, olika "grill-gojjemojjer", olika röror, potatissallad, cole slaw, supergod efterrätt -som jag tror att jag måste få recept på tills ni ska komma!;o)

En jättestor midsmmarstång fanns det där och det blev ringdans och lite annat också. Julian fick dansa sin första ringdans. Det var många stora ringar och sen blev det ännu flera små. Vi startade en av dem inuti den ring vi först var med i, för Julian började gråta varje gång han tittade på den karl jag höll i handen på min andra sida... Jag försökte säga att han inte skulle titta på hono, utan titta på Malin istället, men... Han kände sig säkert trängd också av att det var så extremt mycket folk och så nära. Jag och Malin började dansa med honom bara vi inuti ringen och då lossnade det för honom och han verkade tycka att det var jätteQL!:o) Efter ett tag kom Jenny och hade med sig Fanny och sen utökades vår lilla ring med två till. När jag och Mathias åkte till Slottsskogen så var det en man och hans son (land?) som var på semester och frågade efter vägen till det vandrarhem de skulle bo på. De dök upp mitt i virrvarret av dansare, så de fick vara med i vår ring och jag tror faktiskt att de tyckte att det var rätt roligt. Fanny tyckte mest att det var skönt med gunget tror jag, så hon somnade :o)

Vid 19-tiden blev det helt plötsligt lite mulet och halvblåsigt, så då gick vi hem till Lena, Mange (som jobbade) och Fanny och tittade på fotbollen. Julian fick sova i vagnen och det gick bra. Det är så skönt att han börjar bli mindre känslig på det där med att somna borta igen, så man slipper åka hem vid senast 21 varje gång man ska göra ngt roligt.

Nu ska vi gå ut och hitta på något, för Julian har vaknat för en liten stund sedan och verkar börja reka till sig ;o) Innan han skulle sova så bytte jag sängkläder och när jag sade till honom att han skulle få nya, blev han så glad att han inte kunde äta mer, utan var tvungen att hjälpa mig bädda... Sen skulle han lägga sig direkt!:D

Vi hade en toppenmidsommar och det hoppas jag verkligen att ni också hade!!!:o)

Bamsekram!