Accepterande
Att jag är en Hemnet-junkie är väl ingen direkt hemlighet, så ni kan ju tänka er alla hem jag ser som man skulle kunna ändra om till den stil man själv vill ha - i fantasin. Jo, numera är jag faktiskt medveten om att det är en fantasi. Efter att de ändrade om kontantinsatsen vid lån från 10% till 15%, så förändrades ju möjligheterna ganska drastiskt. Om det var en fantasi med eget hus vid 10%, så är det numera en lyxfantasi. Jag har ändå tänkt att vi nog åtminstone kommer att kunna äga vår egen lägenhet så småningom, men efter att de höjde procentsatsen så blir det nog till att vänta med det ett tag. Ett låååångt tag.
Vi bor bra nu, men det är en ganska dyr lägenhet och det svider lite att veta att av den här hyressumman betalar vi inte en enda krona "till oss själva". Med det menar jag, att oavsett hur många kronor i månaden vi betalar så blir den här lägenheten inte mera "vår" för det.
Nästan alla vi umgås med bor minst 30 min bort med spårvagn, så det är ju inte direkt några spontanvisiter man hinner med. Därför skulle vi vilja bo lite mer centralt (och gärna nära Slottsskogen...;o)), men dels är det ju hopplöst att få ett förstahandskontrakt centralt och dels är det så att om vi ska bo någorlunda bra så får vi betala minst lika mycket som här för en hälften så stor lägenhet. Skulle vi dessutom vilja försöka hålla kostnaderna nere för att kunna spara till ett eget boende skulle vi kanske få fundera på att bo i en etta igen - men då skulle jag inte kunna jobba med det jag gör nu och om jag kanske inte ens skulle få något annat jobb skulle vi ändå inte kunna spara pengar till en egen lägenhet...så alltså får vi bo här ett tag till.
Missförstå mig rätt, det är jättebra här, men när vi är utan bil skulle det vara skönt att bo lite mer centralt och det är inte läge för någon bil nu. En bil skulle verkligen vara en lyxutgift för oss, för är det något vi har goda möjligheter att göra så är det att åka kollektivt. Jag älskar verkligen den här lägenheten och känner mig så hemma här, men ibland känner jag mig så långt ifrån och nästan utanför. Den känslan ogillar jag. I natt kom jag dock fram till något sorts accepterande. Vi har det oförskämt bra i förhållande till så otroligt många människor och vi skulle ha kunnat bo bra mycket sämre. Min önskan att äga ett eget hem kan verkligen vänta och vem vet, någon gång kanske vi t o m skulle kunna få en visning på en hyreslägenhet vi sökt via Boplats.se - även om det känns som om chanserna för det är långt mindre än att t ex vinna storvinsten på Triss ;o)
Over and out from shallow Ego-Lilian!
Ja, man fantiserar ju mycket om det perfekta boendet. Men det är nog bara att inse att det är svårt att hitta något sådant. Men man får ju helt enkelt göra det bästa av det man har. Hittar man något perfekt, så finns det ju alltid nåt annat man drömmer om...! :) Nä, vänta och se var Ni hamnar sen, Mathias kanske får ett drömjobb nån annanstans när han är klar med skolan (typ i Östersund):) och då kommer Ni hitta Ert drömboende där! Det kommer bli toppenbra, var det än blir!
Tycker som Madde, det hör ju liksom till att man aldrig ska va 100% nöjd utan hela tiden drömma om något bättre...jag går förbi "mitt" hus och drömmer nu när jag kan promenixa nere på sjön och ser ur fint det ligger!
Ja, ni har helt rätt, man kommer nog alltid att ha ett hus " i huvudet" som man drömmer om :o) Det är ju bra att jag kommer att ha ett hus någonstans i af ;o)
Med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut för arkitekter så kommer vi nog inte att flytta uppöver de närmsta åren. Det är jobbigt ibland att tänka att vi kanske aldrig kommer att flytta upp igen. Samtidigt är det jobbigt att tänka att vi kanske kommer att flytta från Västkusten någongång...För att i nästa steg fundera på om vi ska flytta utomlands bara för ett år ;o) Ha ha ha, en gång rastlös, alltid rastlös ...eller? Jag misstänker att det är morsarven...
Jag tror att det är bra att drömma samtidigt som det är bra att nå en viss acceptans som du verkar ha gjort. För då kan man vara öppen för möjligheter när de dyker upp:-) För vem vet, Mathias kommer kanske jobb med superlön direkt eller att du byter jobb och kanske därmed höjer din lön en del. Sen är ju inte hög lön och boende allt heller, finns mkt annat att värdesätta precis som du skriver själv:-)
Jag tycker att du kan flytta hit istället, Jenny!:o) Jag behöver dig mer än Elin gör!:o)
