My Step Sisters

Tänk att ett litet verktyg kan kännas så rätt i handen? Så rätt i hela kroppen? Den där grova stammen som jag trodde skulle bjuda på motstånd - ja den var som överkokt spaghetti när den mötte sitt öde! Jag hade tänkt att klippa bara liiiiiite i mina två paradisträd....men ooops så låg alla grenar spridda runt om oss där på balkongen. Jag kände ett lugn i kroppen som jag inte känt på länge. Mer mer - jag vill! Nu ösregnar det men sen kommer jag att ta mig en sväng runt gården och klippa lite här och lite där! Rödvinsbärsbusken ser lite vildvuxen ut. Står där helt ovetande om mig och min nye vän...

Så, nu har jag gjort det! Lyckats skriva ett inlägg i bloggen utan att egentligen skriva något. Eller? Jag ville bara bryta tystnaden utan att berätta om allt som hänt de senaste månaderna och som fortfarande händer runt mig och i mig. Det kommer - men än så länge får ni hålla tillgodo med en liten viskning - ett tyst hej! Här är jag! :)