My Step Sisters

Igår var det verkligen en tung dag!! Jag fick ett telefonsamtal från Jessica, hon skriker att jag är tvungen att komma för Twaila är påkörd, jag hör hur Julie och Emma skriker och gråter i bakgrunden. Jag försöker prata med J och säga att jag är i Hammerdal och strax påväg och att hon ska ringa Fredrik men hon har redan hunnit lägga på. Marie skickar mess till F så han ringer mig, jag upplyser om vad som hänt och han går och möter barnen som är på väg hem. Jessica ringer mig igen och berättar att kissen klarade sig inte, att hon är död. Ta fram en vass kniv, säger jag, vi är snart där. När vi kommer hem till J så har pappa påbörjat kejsarsnittet, J kommer med handukar och F med vatten. Ut tar vi unge efter unge och alla verkar livlösa. Här rörde det sig säger pappa och jag tar den ungen och börjar massera och torka torrt. Efter en stund så rycker det lite i ungen och det börjar bubbla ur näsan. Fredrik tar mobilen och ringer veterinär Johan och rådfrågar. Ringer vidare på apoteket och kollar om det finns ersättning i Hammerdal, men tyvärr så gör det inte det. Vi måste alltså till stan. In snabbt i bilen och drar iväg, vi pratar i bilen om vi känner någon som har en diande kattmamma men kan inte komma på någon. Kan det finnas ersättning i Ström, känns som varje minut vi kan tjäna är otroligt viktig!! In på apoteket i H-dal och dom kollar, tyvärr inte i Ström heller:( Vi måste alltså till stan och jag känner väl att vi är tvungen att åka men inser att det kommer inte att hjälpa. Då ser jag min kollegas bil som står parkerad brevis vår, Anita hon har kattungar hemma!! Ring, ber jag F men då kommer hon precis och naturligtvis får vi åka till henne och kolla om hennes hona är villig att ta sig an en unge till! Väl hemma hon henne på Remmarna så skyndar vi oss upp och kattmamman och hon visar intresse direkt när det kommer en unge, verkas inte alls bry sig att det inte är hennes egen.

Vi lämnade katten där och imorse fick vi sms om att den fortfarande levde, chansen att den överlever är nog inte så stor men för varje timme som går så ökar ju möjligheten att den gör det och gissa om vi håller tummarna.
 
Väl hemma igen så fick barnen titta på Twaila som vi lagt i en kartong med alla de andra 5 ljusa fina små ungarna på magen. F och Julie gjorde kors och ritade små minnessaker, så begravde vi henne på tomten. Julie pratar om Twaila ganska så ofta och anklagar sig själv för att det hände och hon är verkligen ledsen och det är vi hela familjen:(