My Step Sisters

Idag när vi vaknade så satt vi och pratade om att vi kanske skulle åka in på stan och fika, så när Mange ringde bestämde vi med dem att vi skulle åka in på en promenad i Slottskogen och sen fika i Haga.

Vi gick utanför entrén här nere och jag började gå mot spårvagnen, fast via den andra vägen som är lite längre, så Mathias frågade varför jag ville att vi skulle gå den. Jag ville gå den för att det var mysigare med träden och blommorna bredvid, men han tyckte att vi var sena och att den vägen skulle ta längre tid. Det gör den också, men kanske ca 1 minut så jag blev plötsligt jätteirriterad och sa till honom att han väl kunde få bestämma allt då och så vände jag tvärt på klacken. Mathias fortsatte på den "fina" stigen och jag gick den tråkiga vägen. När jag kom till hållplatsen hade min tvärilska gått över och jag kände mig glad igen där jag stod i solen. Efter ett tag kom 6:an som går till Linné, så jag hoppade på den och tänkte att Mathias och Julian skulle kliva på vid nästa hållplats. När vi kom under tunneln såg jag dem stå och vänta, så jag antog ju naturligtvis att spårvagnen skulle stanna då han såg dem eftersom de alltid gör det när någon väntar, så jag tryckte aldrig på stoppknappen. Dumt nog! Spårvagnschauffören saktade in lite och jag gick fram till dörren för att visa Mathias vilken ingång jag stod vid, men då började spårvagnen öka farten igen och jag insåg att den inte tänkte stanna. Började snurra runt där inne för att hitta en stoppknapp (sitter inte vid dörren i de nyaste vagnarna), men innan jag hittat en hann den förbi hållplatsen. Då kände jag bara hur tvärilsk jag plötsligt blev igen och gick fram till spårvagnschauffören och fräste åt honom att:"Såg du inte de som stod där och väntade!?!" Då säger han att Mathias hade vinkat förbi honom... Jag sa att det trodde jag inte på eftersom han stod och väntade på just den spårvagnen. Jag klev av vid nästa hållplats och när nästa spårvagn dök upp klev jag på den och tittade efter Mathias och Julian, som  hade klivit på den spårvagnen -som inte alls går till Linné. Jag gick bak till dem och berättade hur irriterad jag blev på spårvagnschauffören som inte stannade och Mathias bekräftade att han hade vinkat förbi den...

Svar ja, jag skämdes lite och tyckte synd om spårvagnschauffören som fått ta smällen. Jag blev däremot mer irriterad på Mathias som vinkat förbi den spårvagn som vi skulle ha åkt med, men klev på den som inte gick dit, så nu kan jag reta honom för att inte ha ngn koll ;o)

Jag fattar verkligen inte varför jag blir så hetsig när jag har PMS!?! Jag får som ingen förvarning innan humöret rinner på, utan jag förstår det egentligen först när det är över, vilket gör det ganska pinsamt eftersom jag tycker att jag beter mig så barnsligt!

Resten av söndagen var  iaf toppen!:o) Vi fikade med Lena&Mange och Fanny och ett trevligt par med son från deras föräldragrupp innan vi allesammans gick en promenad i Slottsskogen. M, J och jag följde med L&M&F hem och grillade sen på kvällen - utan fler humörsvängningar som tur var!;o)

See ya soon!!!:o) Kraaaaaam!