My Step Sisters

...tänker jag inte bry mig ett dyft om. Jag tänker inte heller bry mig om att den här kvällen inte blev som jag hade tänkt mig. Den stora kvällssabotören heter Kalle - han vägrar sova. Kväll efter kväll efter kväll. Nu i helgen har det ju varit mysigt att ha honom uppe. Som på Valborg tex. Vi/jag hade en helt underbar afton. Magnus kände sig inte upplagd för fest så vi avbokade barnvakten. Jag var däremot upplagd för fest och korkade upp en flaska vin till middagen. Jag var less efter några klunkar (blir aldrig någon vindrickare jag) men lyckades ändå dricka ett glas...och ytterligare ett medan jag duschade och fixade frisyren. Bra jobbat!

Vi trodde att Axel skulle somna direkt han kom ut. Men icke - han var med ett bra tag och var nyfiken på brasan och på byborna. Kalle var makalös! Han cyklade iväg till brasan på sin lilla trehjuling. Gungade och lekte med sina kompisar. Även nyfunna vänner. Det är ju så roligt att det faktiskt finns en hel hop med barn på byn som är relativt jämngamla med både Kalle och Axel. Nu droppade ju många av kompisarna av efterhand...men Kalle visade inte minsta tecken på att vilja avbryta kalasandet. Vi kvällsfikade en korv och bulle på Nordanborg och efter 22 någon gång så sa vi tillslut adjöss och cyklade hem igen i spöregnet...och mörkret. Lille Kalle trampade på och var sugen att stanna ute och leka en stund till när vi väl var hemma på gården. Nej sa mamman. När pyjamasen åkt på så hann vi knappt lägga ner honom i sängen förrän han sov. Partyprissen!

Jag smet iväg för rond 2 på Nordanborg. Det var så härligt att äntligen ha fått vara ut och träffa folk. Mer av sånt! Förhoppningsvis kommer det lite folk hem till oss i morgon på dan. Ska ha lite barn-föräldra-träff. Äntligen har jag tagit itu med det. Jag har ju tänkt på det så länge - att det är så onödigt att åka iväg för att träffa folk när det finns så många jämngamla barn på byn...

Nu ska jag njuta av att Kalle äntligen somnat. Klockan är 21:42. Snart sover jag också.