My Step Sisters

Jag har haft en superhärlig helg och är otroligt tacksam för att jag har fått spendera tid med mina älskade barn och min älskade make. Det finns de som väljer att avsluta sina liv - trots barn!!! Det är något som jag har så svårt att förstå. Jag har mått mycket pyton i mitt liv...men som tur är har jag alltid hittat ljusglimtar och återhämtat mig. Fortfarande händer det då och då att allt bara blir såååå tungt och svart - MEN det finns inget som lyfter mig så snabbt som mina två barn! Därför blir det som sagt svårare att förstå att människor vill utsätta sina barn för ett sånt otroligt stort svek...men jag har ju bara hållit mina depressioner och psykbryt på hobby-nivå så det kanske ÄR svårt att förstå för mig. Att är man verkligen på botten så kanske det inte räcker med ett barns kärlek för att hindra en från att ta steget.
I fredags när jag och barnen åkte in till Östersund så gjorde jag min största trafik-blunder någonsin! Den var katastrofal och det hade kunnat sluta riktigt illa om jag inte hade haft sånt flyt! Jag låg bakom en lastbil ganska länge - missade precis ett läge att köra om vid Litsbron...och då fick jag ju ligga kvar i uppförsbacken mot Sörekorsningen...och det gick ju i typ 30. När vi kommit upp för backen och närmade oss "88-baren" så blir det ju en liten raksträcka - och jag började ladda för omkörning. Ingen mötande bil - perfekt! OCH lastbilschaffisen var snäll att signalera till mig att NU kunde jag köra om! Så jag stampade gasen i botten och blåste om. När jag passerat halva lastbilen inser jag att han inte alls signalerat till mig att det var fritt fram - han blinkade VÄNSTER! Jag skrek ett ångestvrål rakt ut men hann ju passera innan han ens påbörjade sin sväng - MEN ÄNDÅ!!! Så jävlasatansidiotiskt!!! Till råga på allt var jag bombsäker på att jag sett en polisbil i backspegeln innan jag påbörjade omkörningen också...så jag bara väntade på att se blåljusen komma. Nu var det ingen polisbil...och allt gick ju bra! Jag kom ur det med förlusten av några tårar och att det troligtvis var en par tre människor som svor över mig och undrade om jag hade en dödslängtan! ...men det har jag definitivt INTE!