My Step Sisters

Mathias har ju hållit på med ett projektarbete på skolan nu, så han och hans grupp har jobbat från tidig morgon och till sena kvällar både denna vecka och förra. Vi har alltså inte setts så mycket och det är jättetråkigt tycker jag, både för min egen del och för Julians. Det är nog bara att vänja sig antar jag, för om det blir i ett privat företag han kommer att jobba så småningom så skulle jag tro att det kommer att vara lite ojämna arbetstider beroende på mängden och typ av jobb...

En dag i veckan här så vaknade jag tdigt på morgonen av att Julian pratade i sömnen: "Mototycka', mototycke', mototycka'". Jag lade ut armen på Mathias, som jag brukar göra, men då kände jag honom inte så när jag kollade såg jag honom inte. Jag kände ett sting av oro i bröstkorgen och tänkte:"Har han inte kommit hem än??? Vad är klockan???" När jag tog upp iPhonen för att kolla klockan såg jag två sms. I det första stod det:"Jag är utelåst, vakna!!!!" och i det andra stod det:"Jag har nog väckt alla i huset förutom er. Har ringt på och knackat på i en halvtimme. Jag sover hos grannen med barnbarnet. Du kan ju ringa när du ser det här. Har dåligt batteri, ca 5% :-* :-*" Uppmärksamma att han ändå avslutade med två pussar. Han är för go' min make!:o)

Ha ha, behöver jag säga att jag blev otroligt chockad över att inte ha vaknat, eftersom jag sover väldigt lätt - utom just den natten. Hade varit väldigt trött och sover Julian så sover jag. Med öronproppar i dessutom. Mathias hade ringt till min mobil, men inga signaler gick fram. Han hade ringt på hemtelefonen, men de ringer inte alls oftast (de sjunger på sista versen båda två...)  och vår ringklocka på dörren ringer lite för lågt - iaf om inte Julian är vaken och jag har öronproppar i... ;o) Bara ren tur att den här grannen iaf vågade släppa in honom så att han fick sova på hennes soffa. Han hade ju kunnat få en bra mycket svårare natt annars! Jo, det räckte nog som det var i af...

Annars så hade jag en tvådagars-inskolning förra veckan och det gick över förväntan måste jag säga. Det är en jättehärlig liten kille som börjat! Han har supermysiga föräldrar också, så det känns bra! Jag kan nog faktiskt rekommendera kort inskolning. I af med föräldrar som man kan prata med och ha en öppen kommunikation, fast öppen kommunikation underlättar ju de flesta situationer iofs... ;o)

Vädret är helt fantastiskt! Det känns att våren är här!:o) Vi hittade krokusar ute på gräsmattan här bakom huset en dag och de senaste dagarna har temperaturen legat mellan 12+ och 15+ med sol som också värmt. All snö är mest borta och där det var lokar förra veckan är det nu mest torrt - jag gillar skarpt!

Julian är inne i en kommunikations-utvecklingsfas där han säger saker med flera ord i en mening: "Däj e tatton"(där är traktorn), "Inte du, tatton"(du får inte ha traktorn, vilket han oftast säger till mig som om jag brukar ta den av honom...), "pappa, eka mamma tatton"(pappa, jag och mamma leker med traktorn), "många tatton, ett tå te tå te" (Hur många traktorer, en två tre, två, tre) osv. Bland det längsta och gulligaste han sagt än så länge är t ex fyra ord i en mening och det var när vi åt middag för några dagar sedan. Då sköt han undan tallriken och sa :"Nää äta mat, tackar" när han tyckte att han ätit klart:o) Jag tyckte att det var väldigt roligt, förstås! Annars har jag upptäckt att jag och Mathias ju tycker att det är lätt att förstå honom och höra vad han säger, men han vill ju ibland prata med folk på spårvagnen och de hör inte så bra vad han säger, så då får man ju en påminnelse om att han kanske inte pratar så lättförståeligt ändå... ;o)

Jag har börjat packa lite, men Mathias är ledig till veckan så då har han ju det han gör ;o)

Annars så längtar jag tills maj, brudar!:o)

Men, nu hör jag Julian... Go'natt!