My Step Sisters

...jag, så hur ska jag göra???! Har funderat ett tag och inte kommit fram till något vettigt och tror väl inte att jag kommer göra det efter det här inlägget heller. Men saker och ting brukar ju kännas lite bättre när man fått älta saker.

Vad är problemet undrar ni säkert och det är väl egentligen det som är grejen. Varför blir sånt här till ett problem för mig?? Grejen är den att jag ska åka norrut imorron och hur ska jag hinna med allt jag vill göra och alla jag vill träffa?? Och det är väl det där med vad jag vill som är det svåra att klura ut. För som ni kanske vet så har jag ju bestämt mig för att leva mitt liv och göra det jag vill istället för att försöka vara andra till lags och tänka på vad andra vill.

Nu låter det kanske som att jag anser att min existens och uppenbarelse är oumbärlig för andra människor och riktigt så menar jag inte. Men jag tror att folk skulle tycka det vore kul att träffa mig emellanåt och framför allt tycker jag att det är kul att träffa folk jag bryr mig om. Men det är så svårt att hinna med allt. Och det går överstyr ibland och så vet jag inte om jag gör saker för att jag vill det eller om jag gör det för att jag tror att andra tycker det är bra eller att de förväntar sig det av mig.

Listan på människor jag vill träffa är lång... Mamma, pappa, Lio, Gika, Minata, Ibbe, moffa, faffa, Malle med familj, Madde med familj, Marika med familj, Lilian med familj, Gunsan, Challe, Magda, Lilja, Elsa, Tobbe, Sara, Emil osv,  osv. Sen är det alla saker som jag både känner att jag borde och vill hjälpa till med hos pappa, faffa och moffa, gå på 30-års fest/fixa inför fest, spela match på Dunder, hjälpa Elin och Pekka med Olle när bäbisen får för sig att komma till världen, hjälpa Gika med sånt hon behöver, hjälpa till att laga bakaugnen så det går att baka i sommar, baka tunnbröd så jag tjänar pengar osv, osv. Och allt det här hinner man ju inte och svaret är enkelt: gör det du vill och känner för! Och så är jag där igen - vad är det då??! Usch! Jäklar!

Mennär man ser det så här i skrift slås man ju oxå av tanken att man har det himla bra som tycker att en sån här grej är ett problem. Finns ju faktiskt ganska många större problem här i världen. Måste ju tyda på att man har det väldigt bra :) Kunde ju vara så att man var helt ensam och inte hade någon man ville träffa eller som ville träffa mig...