My Step Sisters

Vi har en rävunge och då menar jag inte en som vi hittat i skogen...

Julian är en liten räv! Han försöker hitta på bus hela tiden. När jag har alla barnen så har jag dörren öppen när jag går på toaletten så att jag ska kunna se vad de små liven gör. Julian har dock kommit på att om han stänger dörren så ser jag ju inte vad de gör och då kan han hitta på en massa som han vet att han inte får göra i vanliga fall. Som tur är vill ju de andra två killarna gärna kunna se mig ibland och då öppnar de dörren - om han inte lyckats trycka igen den helt förstås.

Vi förvarar dosorna, till våra teknikprylar, bakom kuddarna uppe på ryggstödet på soffan. Där syns de inte så väl och barn behöver då inte bli sugna på att låna dem. Julian vet dock om att de är där, så han klättrar upp på soffan, hämtar dosorna och delar sedan ut dem till de andra... OM jag lägger undan ngt annat där så hämtar han det också och delar ut.

När Mathias är hemma och han & Julian precis har busat så tycker ju Julian att det är jätteskoj förstås, men så fort som Mathias sätter sig ner i soffan så tycker ju Julian att det är tråkigt. Då går han till DVD-spelaren och trycker ut skivan, eftersom han vet att Mathias då måste resa på sig...ha ha ha. I början sa jag åt honom när han var där (för mig gick han dit så fort jag skulle laga mat), men efter ett tag så såg jag ju att han visste att det var fel för han skakade på huvudet varje gång jag kom och skulle lyfta bort honom, så då började jag ignorera honom. Då slutade han göra det och försökte hitta på ngt i köket istället, så nu brukar jag försöka hitta på ngt åt honom att hjälpa till med. Jag vill ju inte gärna skapa en negativ trend, men det är ju så svårt att hålla sig för skratt ibland när man ser att det enda han vill är att busa. Därför varnar jag ett par gånger och sedan försöker jag visa att jag är barsk, men då måste jag ganska snabbt göra ngt annat så att jag inte ska visa att jag bara vill skratta åt honom...