Hur gjorde jag sist???!!!
MEN det jag EGENTLIGEN skulle komma till är att jag slutade amma Kalle när han var 6 månader...och att (som jag minns det) det liksom bara löste sig av sig själv. Han åt smakportioner i typ en vecka och sen var det bara att sleva i honom mat till dess han helt enkelt inte behövde - och inte ville - ammas längre. Som komplement till mat så åt han gröt och drack välling...och jag kunde dricka öl och lämna hemmet i mer än en timme åt gången! Lätt!
Axel...iochmed hans mjölkkänliga mage så har han ju BARA fått bröstmjölk. Vi testade ju Nutramigen typ tre gånger utan framgång och sen gav jag upp det! Jag har använt bröstpumpen två gånger...med Kalle pumpade jag ju lite då och då - med Axel känns det inte ens som det är läge att ge flaska. Han tar definitivt inte vällingflaskan - så välling har jag gett några gånger på sked nu...smakportioner puré har jag gett i drygt en månad - och det finns som ingen önskan hos honom att få mer mat!! Gröt testade jag nu ikväll och det åt han ganska bra av - men sen skulle han ändå ammas tre gånger innan han somnade!! Det känns som om jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG kommer att komma ur det här!!!
...fast det VET jag ju att jag gör...
...det börjar väl sätta sina spår att i 6 månaders tid inte varit ifrån Axel mer än max en timme...och vad har jag gjort då? Varit på efterkontroll (jippi!!), promenerat och handlat mat på affärn i Häggenås - samtliga med en ständig stress/press/tanke om att jag måste skynda mig hem!!
...sen tror jag att det börjar sätta sina spår också att jag, så fort jag träffar folk, lik förbaskat är bortkopplad på något vis! Jag verkligen lääääängtar efter att få spendera tid med en annan vuxen människa UTAN att behöva mata, springa iväg och byta blöjor, hålla koll osv osv
Nu har jag fått vräka ur mig lite - nu ska jag gå och kolla till härligheterna som numer delar rum! :)
Åh, va härligt det är med barn!! Jag förstår att Du längtar efter lite egentid. Den kommer. Å med maten, det kommer nog att lösa sig till slut. Fortsätt traggla med mat och välling, såsmåningom har han ju fattat det där.
Känner samma sak det där med att när man äntligen träffar lite folk är man ändå lite avtrubbad å springer efter barnen, måste följa dom på toa, leka, lyssna, osv, så man är ändå inte "med".
Men det är trots allt en kort period i livet, så kämpa på, så blir det bra snart. Snart kommer Du längta efter den här småbarnstiden igen.... :)
Tack Madde! Ja, snart flyttar de juh hemifrån!:)
Ja, jag håller med Madde om allt!:o) Jag kan ibland redan längta efter en liten bebis, men i nästa sekund känna att det räcker så bra med Julian.
Ja, jag kan känna mig totalt frånvarande ibland om det är barn runtomkring. Särskilt om jag har med dagbarnen t ex, för då känner jag ju verkligen att jag vill ha koll på dem alla tre så att inte ngt händer. Ja, det är egentligen likadant även om jag bara har med Julian...
Kanske bara ngn månad kvar och sen är du ingen mjölkko längre ;o)
