My Step Sisters

Ja, det var de som gjorde att jag åkte ut igår. Jag klarade mig iaf förbi pausen, men sen var det stopp. Han jag förlorade mot hade pocketpar i tior och det för tredje gången, så det var nog mer hans kväll än min. Det var dock jädrigt QL och jag fick lust att gå dit igen, så vi pratar lite om nästa vecka eller veckan efter. Får väl se, för det ska ju som passa med jobbtider och sånt för alla.

Idag drömmer jag om att ha lite mer konstnärliga talanger. Jo, jag är ju visserligen gift med en som har det, men det skulle vara så härligt att bara kunna göra det man vill på egen hand och inte behöva vänta. Jag skulle vilja fixa i ordning lite mer i Julians rum och kanske göra ngt på en vägg i vardagsrummet, men det senare måste man ju verkligen vara duktig för eftersom det kommer att flytta in ngn annan efter oss någon gång i framtiden. Längtar till, och hoppas, att vi kommer att ha möjlighet att bo i ett hus någon gång i framtiden! Så man kan bestämma helt själv vad man vill göra och vilken tid på dygnet man kan göra det. Nu börjar jag dock bli ganska van vid att anpassa mig efter grannarna, men kan känna att det skulle vara skönt att bara kunna "busa" ngn gång!:o)

Efter några veckors konsekvent vägran att säga mamma, glömde sig äntligen Julian igår då vi var ute och lekte. Jag har provat och provat att få honom att säga mamma, eftersom jag upptäckte att han plötsligt bara slutade med det. När jag ville att han skulle säga det sa han:"Näh!" samtidigt som han skakade på huvudet med en mycket bestämd min. Igår när vi var ute och lekte och jag sprang runt och försökte ta bort de äckliga hundskitarna hörde jag bakom mig "Mamma!". När jag vände mig om sa han "Mamma, bla bla bla bla" - jag förstod inte riktigt det som kom efter men han pekade på ngt på backen och berättade om det. Jag blev mest glad över att han sa mamma igen :o)

Nej, nu hör jag ngt röra sig i "sovrummet".

Kram på er!